two different lifes
Jag älskar att vara här, att ha det såhär och få upleva något som detta.
men samtidigt blir jag och känner mig väldigt tillbakadragen, jag kan komma på mig
själv ibland genom att jag ser personen som något alldeles speciellt för mig sedan
ser man bilder med personen med någon annan och där ändras allt, då undrar jag ofta
har jag verkligen påverkat denna personen posetivt eller rent av bara negativt?
är det såhär personen vill leva eller är det bara för att personen kanske inte heller kan
gå tillbaka till det som en gång har funnits i den personens liv? är jag ett andrahandsval
eller är jag helt enkelt något som kom senare i personen liv och som faktiskt blev något
så mycket än vad hon/han upplevt tidigare? är jag i vägen eller gör jag faktiskt bara rätt
för mig och min omgivning att fortsätta som ingenting och låta som vanligt allt falla sig naturligt?
Jag är så rädd för att förstöra, försöka eller överhuvudtaget tro något som en gång varit så fint.
Äsch, dessa känslor var svåra att förklara men fy sjutton vad jobbiga dem är!!
