18.28
Vet inte vad jag håller på med eller vem det är jag försöker lura.
känslorna finns inte nu och inte där de borde göra och jag försöker bara lura mig själv.
Behöver tid, tid för mig själv och mina tankar. Tänker inte på vad jag gör,
men nu vet jag att det är värre. För det blir det varje gång jag försöker igen
utan att låta allt försvinna som tänkt. Gör så ont varje gång jag tänker på stunder
som aldrig kommer upplevas igen om jag tar nästa steg nu.
Det var lättare förut när allt hände för då tog jag allt som det kom.
Nu känner jag en extrem press som trycker mig varje gång jag inte tänker på
hur jag bör göra. Tiden tickar och känslor blir starkare från andra håll.
Men jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag gör detta emot dig.
Jag hatar när livet visar sig vara förjävligt vissa stunder.
Mest av allt vill jag helst bara skriva tusentals låtar under mening och
skrika i en kyrka tills de ekar bort till ingenstans och sedan studsar tillbaka på mitt bröst.
Känner inte för att göra någonting förutom det jag alltid velat.
Ska komma på vad jag verkligen vill, för denna gången väljer jag efter mig själv.
nu ska jag ut och springa iallafall, nåt får fan hända!
