I can feel it

Tog mig en riktig funderare idag, satte mig ner när jag kom hem och slängde på sorgsnaste låten

jag just för stunden kunde komma på. Har spelat alla möjliga låtar nu i någon timme,
nästan inte ens låtar om jag får kalla det själv. Mest bara en röst som säger alla ord som jag
inte får ur mig själv samtidigt som ett piano spelar vilt och förvirrat i bakgrunden.
Sitter och funderar på allt jag upplevt, allt jag missat, allt jag har, allt jag önskade jag hade, allt jag väntar på.
Men ändå fastnar tankarna bara på allt negativt. Ser många som skriver på sina bloggar om hur tråkigt det
är att bo ensam i en lägenhet, hur tråkigt och hemskt det är när ensamheten sätter så synliga spår
att dem hellre vill flytta tillbaka hem igen. Då frågar jag mig själv i tystnad varför dom vill det?
Jag skulle kunna offra vad som helst för att få bo ensam i lägenhet just nu, eller likaså tillsammans med min pojkvän.
Tänk dig att du kan skrika så fort du känner för det, du kan tänka konstiga tankar, du kan
spela precis vilken låt du vill utan att någon tjatar om att du ska sluta deppa, du kan tycka synd om dig
själv i timmar utan att det stör någon annan, du kan handla vad du vill utan att någon står o påpekar
vad du kanske borde låta bli att köpa, du kan bestämma själv när du tycker det är värt att ta sig tid att städa,
men framförallt kan du inte undankomma med att försöka vara någon annan än dig själv när du väl är där.
Du kan prata på ett annat vis, du kan sminka dig annorlunda o gå runt i i fula kläder men ändå kan du inte
dölja för dig själv vem du egentligen är. Det finns inget som får dig att vara någon annan just då.
Varför ser man egentligen ensamhet och "egen-tid" som ett negativt val?
Okej, det kan ibland gå över styr och ibland gräver man ner sig enormt i förlutna problem.
Men ändå, härligt att kunna vara precis den man vill och är menat att vara utan att behöva göra sig till.
Ge mig en lägenhet nu!!


Kommentarer

Postat av: SANNA

SV: instämmer helt där.

Fast du skriver mkt bättre och mognare än mig. HEHE

Love to you my girl.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback