come home - onerepublic
det är väl såhär dags på dagen det mesta tankarna har lättast för att dyka upp
dum som jag var för ett tag sedan visade jag lovisa låten i rubriken
nu tjatar hon ivrigt om att lyssna på den och när den sätts på är det som att bitar
som växt ihop med tiden helt plötsligt bara försvinner, tappar plats
allting som jag så länge byggt upp bara rasar för att samma känsla helt plötsligt
börjar sprida sig sådär otrevligt och jobbigt genom kroppen.
det är någonting varenda dag, det har varit något varenda dag som har påmint mig
om den kvällen. så mycket jag hade kunnat slippa om jag bara lät mig själv göra det
jag hade sluppit, om jag bara ville det. jag ville det men var bara så himla vilsen i mig själv
det var svårt att tänka mig hur jag ville att mitt liv skulle se ut om 1 år eller 2.
jag var tvungen, just i den sekunden att göra något som skulle ge resultat.
bra som dåliga. positiva som negativa. jag var fast i någon och var tvungen att ta mig ur
nu vet jag inte längre om det är detta jag vill. jag funderar på om jag förtjänar bättre
eller om jag faktiskt förtjänar sämre. jag har försökt springa men tankarna kommer ikapp
jag är så trött på att slösa tid på det förflutna men samtidigt så drunknar jag i tankarna. omedvetet.
jag var på fel ställe och gjorde fel saker, jag var mest bara i vägen
men det är svårt för mig att förstå hur man kan göra någon annan människa så illa
svårt för mig att förstå hur man kan se någon i ögonen som man inte tyckt varit tillräckligt
bra så man har varit tvungen att gå till någon annan. Otrohet, fan vad jag ryser av det ordet
jag har aldrig varit såhär vilsen. Godnatt.
