sitter här nu och pratar med tobbe om åskan som var igår
fyfan vad rädd jag var, jag satt uppe i hallen och kände hur hela
soffan vibrerade. jag räknade sekunder mellan bullret och blinkningen
1 gång blev det bara 2,5 sekunder, då trodde jag allvarligt talat att jag
skulle dö. jag ringde till pappa för att få hjälp om hur jag skulle gå till
väga med allting i huset med tanke på att grejer skulle dras ut ur väggen osv
då säger han bara.. "va? åskar det hemma? här har vi strålande sol"
jag har nog aldrig varit så sur på klimatet och orättvisan som jag var igår.
varför fick inte jag åka med till Kreta? nu vet jag inte vad jag ska göra nästa
gång det åskar.. eftersom jag var med om en sak när jag var mindre så
vet jag att åskan inte är något att lita på. jag minns det jätteväl. jag och min
familj satt i sommarstugan i värmland i världens spö regn och åska.
vi gick sedan ut och satte oss i bilen och jag där satt jag med mina 5 kattungar
och bad näst intill till gud. dagen efter när vi skulle åka hem och det var
ganska lugnt väder så får vi besked om att vi inte kunde komma hem pågrund
av att åskan hade slått ner i ca 4 ställen i vägarna, vi kunde alltså inte ta oss hem.
inte ens såna där "stridsvagnar" (kommer ej på vad det heter) kunde ta sig fram.
det var den enda gången vi hade med oss båten, aldrig förr hade vi haft det
vi tänkte bara för skoj skull, och just på det sättet kunde vi ta oss till affären
och köpa mat och klara oss i några oberäknade dagar till, över vattnet.
ska hem och försöka leta upp lite bilder sedan det, det går inte ens förklara.
nej usch, nu blir jag rädd och deprimerad. ser nästan ut som det ska börja
åska nu med. ska hem och tumla om mig och lyssna på hög musik
ifall det nu skulle börja bullra och blixtra. fyfan för åska!