som ett bär på en tårta hamnar jag uppe i allt kaos
för samtidigt som jag vill fastna långt där nere för att ha något att skylla på
så vill jag också vara där uppe och bara vara glad för att jag tagit mig dit
jag gör försök, ger upp och testar igen. fan vad jobbigt allt är nu in i det sista
det ska fixas kalas, kläder, bil, dricka osv osv osv. jag stressar ihjäl och
lyckas placera mig själv mitt uppe i allt kaos, ena stunden springer jag och trallar
långt framför och ibland haltar jag efter för att jag verkligen inte hinner med.
jag vill lyckas och jag vet att det kommer lyckas utan att jag anstränger mig så
extremt mycket, men ändå vill jag kunna andas riktigt och se tillbaka och säga
fan vad underbart att jag klarade av detta! den dagen är om ca 2 veckor
och jag har en hel del kvar att göra, men med vänner, pojkvän och familj
samt min starka vilja klarar jag nog av i stort sett precis vad som helst.
Livet är faktiskt till och med underbart när det är förjävligt!
