you don't care
Dagarna fylls just nu ut med aggressioner och jobbiga skrik som skär in i huvudet
besvikelser och starka problem som inte hittar någon lösning på det hela
starka dörrslag och timmar fylld av rinnande vätska från ögonen
jag är trött och jag vill helst bara dra ett stort svart täcke över mig just nu
deppiga låtar får tolkas hur dem vill utifrån men just nu är det de enda jag orkar
lyssna på. hur kunde det bli såhär, jag som var så framåt och ville så mycket
och som helt plötsligt inte ens orkar tänka på det posetiva som händer om mindre
än 1 månad. dagarna rullar och det händer ingenting trots att det borde
jag hinner inte med trots att jag släpar efter, familjen åker utomlands till helgen
och jag vet inte vart jag kommer hamna. jag vet inte vart jag vill hamna.
prov efter prov och jag pluggar tills det tar stopp och all kunskap rinner ur
så onödig slitande tid till någonting som bara försvinner när jag ser i provrummet
i vilket fall. Så bortkastat. Hela sminkväskan har blivit rosa efter att rougen har fått
spel, den med. Inte ens kan jag fixa mig när allt känns grått o tråkigt just nu.
Menar inte att någon slags hjälte ska komma och hjälpa mig ur detta men
att någon åt minståne hjälper mig hitta orken nu in i det sista, jag måste klara detta
det är ca 3 veckor kvar och jag håller på att ge upp nu när jag verkligen inte får det.
Fan, fan, fan.
