grubblar
Jag vet inte riktigt vad det är jag speciellt tänker på, allt bara surrar och jag tänker
på det första som ploppar upp i mitt huvud. Jag är här med mina vänner och det är
underbart men samtidigt längtar jag hem bedrövligt mycket, saknar redan Alex.
Varför lyckas han alltid vara världens bästa människa när vi inte är med varandra?
Jobbigt läge. Imorgon när jag kommer hem ska jag grubbla lite extra sen ska jag
städa i affären, om jag nu inte bestämmer mig för att göra det på söndag.
En sak som jag verkligen ska göra imorgon är att träna. Är så fruktansvärt sugen på
att träna just nu. Hoppas på rönken-tid denna veckan, vill inte gå en dag till med
denna höften. Den gör ont, den stör och förstör för mig. Så fruktansvärt störande.
Jag ska bli en livsnjutare, mer än nu. Men antar att det som vanligt är lättare sagt
än gjort. Men jag förstår inte varför det ska vara så svårt att ständigt vara glad.
