it's tumbling down
Finns några rader jag vill få lättade från hjärtat en sen men underbar kväll som denna.
Inte nog med att jag är lyckligare än någonsin och att livet rullar på förfärligt bra
så måste jag ändå understryka hur stolt och glad jag är över speciellt en sak.
mig och alex. att en sån liten sommaromans kunde ta oss ända hit.
sambos, vid åldern 17 och 15. Är inte det ganska häftigt egentligen?
Jag trodde från början aldrig att jag och alex skulle hålla ihop.
Det var bara något som varade, varade och varade, ännu mer, och tillslut
kunde det inte bli annat än fel om vi inte bara lät/låter det vara så.
För hur det ska vara vet vi redan. det är du och jag mot allt oavsett vad.
Att älska någon så mycket är så mäktigt. och att vi valde möbler till våran
egna lägenhet idag kändes sjukt (bra). jag var lycklig samtidigt som jag var
väldigt upprymd, jag kunde aldrig riktigt släppa tanken att jag ville ha det såhär
från och med nu och framåt. Det är underbart, att jag älskar dig så mycket.
